Etiketter
(vikt)igt, arbetsplats, ängel, chef, depp, jobb, känslor, står still, svänger, tjockisfamiljen, trött
Jag har inte legat på latsidan sedan förra inlägget, utan har jobbat galet mycket.
Förra veckan och denna har min kollega varit sjuk, samt haft sjuka barn. Eftersom det inte finns vikarier att tillgå, får jag ro iland verksamheten på egen hand. Jag älskar mitt jobb och trivs fantastiskt bra så jag får bara positiv ”feeling” trots många timmar extraarbete. Klart att jag blir mentalt trött och det tar jag igen på att sova mycket. När hon sedan är tillbaka på jobbet, får man ju tillbaka tid genom att jag blir hemskickad av henne. Då ror hon verksamheten ett stund 😉 Vi har ett underbart samspel jag och min nuvarande kollega 😉
Jag har haft tur de sista åren. Jag kommer från en tidigare arbetsplats som totalt tog knäcken på mig, till att byta chef och skola, och få världens bästa arbetskamrater. Jag jobbade förut tillsammans med en fantastisk tjej i tre terminer i år 5-6. Denna ÄNGEL kommer att vara min vän resten av livet, så om du läser detta T.R vet du att jag alltid kommer att finnas där för dig, på samma sätt som du har funnits för mig!
När det gäller (vikt)iga saker känns det som om jag står still. Det händer inget på vågen och det känns pissigt. Man ser många andra som har tappat massor i vikt och lägger ut före- och efterbilder på Facebooksidan Tjockisfamiljen. Jag vet själv hur lycklig man är när man ser resultat, men jag blir så förb**nat avundsjuk. Vill ju vara smal NU! Det är känslorna som tänker, men man fattar ju att efter 3 månader kan man ju inte kräva mer än de 17 kg jag hittills gått ner. Folk ser ju att jag ändrat mig och kommenterar det gärna. Samt att jag märker en skillnad i kläderna. Framför allt en jacka som var kôrvaskinn i november, men är ganska pösig nu. Hm.. har jag kommit till den berömda ”i-spegeln-ser-jag-tjock-ut”-syndromet för i mina ögon är jag lika tjock som jag var innan operationen, och DET är inte kul. Som ni märker så hoppar jag mellan glädje och depp hela tiden och jag kan tänka att det tar på krafterna också.
Undrar om min omgivning ser hur jag svänger i känslorna?